Klockan är snart två på natten och det är mindre än en vecka tills julafton.

Det är också nästan exakt en vecka tills min tidsoptimistiska familj och jag ska ta vårt pick och pack för att sedan flyga över hela Europa och halva Afrika. Tillslut ska vi komma fram och på den högst oklara flygplatsen i Nairobi kommer världens bästa kompis vänta på mig. Vi kommer kramas, pussas(lite aggressivt på båda kinderna), gråta, känna adrenalinet pumpa och känna glädjen över att vi äntligen är eniga igen. Världen kommer falla på plats och det kommer bara finnas nutid.

Jag vet hur det blir eftersom vi har gjort det två gånger redan. Men det spelar ingen roll för det är lika härligt varje gång. Att träffa sin allra bästa vän borde inte vara något man gör en gång i halvåret. Det är nästan outhärdligt.

Bäbisarna då...