Äta, träna, vila, äta, träna, vila, äta, träna, vila, äta, träna, vila, äta, träna, vila, äta, träna, vila, äta, träna, vila, äta, träna, vila, äta, träna, vila, äta, träna, vila, äta, träna, vila, äta, träna, vila...
2010-05-27 @ 21:05:52
Mitt hår dränktes björkschampo, vattnet tog bort det och sedan var det oliverna i tvålen som tog tag i min kropp. Sprang som aldrig förr till södra stationen, jag insåg att mitt tåg hade gått trodde att jag aldrig skulle komma fram till Huddinge. Fattade på tåget att mina vänner inte kommit iväg med alla bajs bussar som bara tar 100 personer åt gången.
Solen gjorde mig röd, bleka pojkkroppar sprang runt och vi hoppade så mycket att barnen kollade snett och pruttade. Åt min äckliga sallad och trodde att världen var bra ändå. Vi kunde inte komma hem från verkligheten utan började vandra mot Huddinge, Kurre kom och räddade oss men vi hamnade i kö och skrattade åt allt i hela världen.
Man ba hej!
Allt prat om årsdagar och förhållande gav mig perspektiv och jag insåg att jag lever i ovisshet på den fronten. Hur kan man vara tillsammans med någon i typ 1½ år det är ju nästan en evighet. Vet man hur det är att vara ensam då eller glömmer man? Så blir det en chock sen när det är slut och då har man inte längre en aning om hur livet hänger ihop utan den andra personen...
Jag uppmanar er gott folk att inte gå runt och vara desperata för att ni inte har någon partner, att leta är ju det jobbigaste i världen. Då hittar man inget i stället, så sluta leta så kommer kärleken när ödet säger till.
Var kompis kär istället, håller nästan garanterat längre!!!
Kommentarer
